en månad

För exakt en månad sedan, den 26/11 satt jag vid min pappas sängkant på sjukhuset och bara väntade. Väntade på det jag inte ville skulle hända, men som jag visste skulle hända vilken sekund som helst - hans sista andetag. Vi hade fått reda på att han nu hade total organkolaps och det fanns ingenting som kunde göras för att rädda honom, ett efter ett slutade organen att fungera. Det var bara att finnas där och vänta.
Vi, jag, min bror och pappas fru, satt där och väntade, pratade, skrattade och grät. Vi visste, men kunde ändå inte sluta att hoppas, han hade klarat av tuffa prövningar tidigare.

Bara 2 månader tidigare hade vi fått beskedet att han nog inte skulle klara den natten, han hade fått en stroke, levern var förgiftad och lungorna var vätskefyllda. Då turades vi om att sitta hos honom hela natten och peppade honom och fram emot morgonen hade de minskat på syrgasen då han klarade andningen så bra själv. Efter en kort tid var han uppe och gjorde varvtider i sjukhuskorridorerna och pratade i stort sett som vanligt - vissa minnesluckor, men det var bara irriterande för honom själv.
Så den där kvällen, för en månad sedan, var det inte konstigt att vi ändå hoppades, ville inte tro något annat.

I morgon kl 14.46, är det en månad sedan hans sista andetag.
Jag har fortfarande inte förstått det riktigt, trots att jag satt där vid hans sida och såg det hända.
Trots att jag varit med och fixat allt praktiskt som måste ordnas i samband med detta.
Trots att det var hans foto som stod på kistan vid begravningen. Trots alla hans vänner som var där. Trots alla fina tal om honom, till honom, under kaffet efteråt.

Idag var första dagen utan några planer, ingen begravning att tänka på, inget julstök, bara vara hemma och ta det lungt, mysa med familjen.... och jag har varit helt sänkt. Klarar inte av ljudet från barnens lek. Klarar inte av tjafset för att ta på sig kläderna för att gå ut. Klarar inte av att det inte blir som man tänkt sig. Vill bara lägga mig i soffan och titta på en film och äta godis och faktiskt tycka lite synd om mig själv.
Kanske är det ett tecken på att jag börjar förstå vad som har hänt... men jag vill inte acceptera det...
Älskade papsen, jag saknar dig så / Stumpan

Våran blommande trädgård!!

Hej igen,
Jag vet, det är evigheter sedan jag skrev något, men livet bara rullar på liksom, jag har inte så mycket tid att sitta här och skriva. Men idag, eftersom jag är hemma och vabbar efter 2 dagar på jobbet efter semestern, har jag tid! Jag gick en sväng i trädgården och tänkte att jag måste visa upp och dela med mig av allt vackert! Det är nästan så man kan tro att jag har gröna fingrar... (eller är det gubben tro...) :)

Odlingslådorna håller på att svämma över. Det var mycket jordgubbar innan värmeböljan kom och vi inte vattnade ordentligt... Men kolla in busken med tomater!!! Nog för att det är busktomater, men va f-n. De trivdes verkligen i lådorna. Mycket tomater är det också!

Ett litet arrangemang vid lekstugan. För er som känner mig vet ni att jag har viss förkärlek för palettblads blomman. Jag fick en liten stickling från min farmor för ca 5 år sedan och från den plantan, som för övrigt still going strong, har jag tagit säkert 50 sticklingar. Detta är en av dem. Den var ca 15cm hög och hade kanske 4-5 blad när jag satte i den här. De älskar att vara ute!

Detta var 3 små plantor när jag satte ut dem, då syntes de knappt över kanten.

Jag tycker i och för sig att det är rätt bökigt med petunior som måste plockas hela tiden, men när de är så här vackra är det värt det (tack Mia!), klicka upp bilden och kolla på de två färgade!!

Nu är mamma tråkig som bara sitter framför datorn och inte engagerar mig i dubbelrutchkanan av klossar som är byggd. Så nu ska jag nog kolla in den och sen ska vi nog sätta oss och ta lite kaffe och mellis och njuta av det faktiskt känns lite som sommar ute.

Zumba

Har ni inte provat så gör det!!! För alla som tycker om att dansa och inte är rädda för att röra lite på höfterna och resten av kroppen - jag älskar det!!!
Tyvärr har jag ingen bra yta att hålla till på, måste flytta undan bord och grejer för att kunna köra, dessutom brukar jag passa på att träna lite när gubben nattar barnen, så jag kan inte dra på så mycket volym vilket är synd då musiken är en stor del av njutningen. Men det är kul kul kul!!! och jobbigt.... när jag körde "bodysculpt"-passet senast hade jag träningsvärk på ställen jag inte kom ihåg att man kunde ha ont i... Alltså sådana ställen som har gömt sig väl under min michelinkostym :)

Jag är på gång...

Jag var ju på "scrapmara" för några helger sedan och fick lite tips på hur man färglägger stämplar. Jag fastnade för akvarellpennorna, dels för att jag hade ett gäng hemma och dels för att resultatet blev så bra. Här har jag stämplat med embossing och fyllt i med akvarell.

På detta kort var pappret lite mörkt och glansigt, så det var svårt att få till det riktigt bra. Dessutom använde jag svart stämpeldyna istället för embossingdynan och det verkar inte som att pulvret fäste lika bra på det. Men på detta kort kom färgerna fram lite bättre.

Så här blev framsidan till kortet ovan.

Behöver vi verkligen fler kuddar???

Svaret på denna fråga är egentligen NEJ!! Det är kuddar överallt och de flyttas runt efter behov (inte MITT behov OBS!). Vi har ett helt igloo-tält från IKEA som är knökfullt med lekkuddar (när man har städat vill säga) och lik-för-baskat kunde jag inte hålla mig från att sy fodral till dessa tre runda gamla trotjänare :)

Världens bästa farmor

Kan man få någon annan titel när man kommer med denna present? Ett nattlinne till storasyster och ett till "Lillan". Och dessutom är det rosa!!! Farmor kan hon :)

kul album

Jag var och gratulerade min kompis till sin magisterexamen här om helgen. Då hon är lika pysseltokig som jag var jag ju tvungen att göra något speciellt åt henne. Så jag "snodde" den här albumiden från boken "Nya scrapideer" från ICA förlaget.

Faktiskt inte alls så svårt att göra, men ett tips är att mäta och vika ordentligt. Tyvärr slarvade jag nog lite där, för när jag vecklade ihop det blev det inte riktigt rakt. Men med lite dekorationer var det ingen som tänkte på det :)

sommaren närmar sig...

... ja, inte med stormsteg kanske, speciellt inte om man tittar ut genom fönstret. Men när jag tänker på mitt mål att kunna visa mig i bikini utan att känna mig som en michelingubbe iförd densamma... då känns sommaren jäkligt nära!!!

En 3 årings tankar och ideér

Just nu är det väldigt mycket tankar i lillebrors huvud:

-Suvarna haj tagit momorbilens lul så vi måste jinga polisen så de kommer å taj suvarna å sätter dom i fänglese föj så fåj man inte jöja!!!
-nån haj jitat på väggen, det var hon som bodde häj förutt, dumma hon, så fåj man inte jöja!! Vi måtte jing polisen så dom fåj komma å ta hon.

Det är mycket tjuvar och poliser nu... men det är ju bra att han vet att man inte får rita på väggen eller ta saker från någon annan.

krukor eller vad man vill

Just ja, jag sydde ju lite små korgar också. De blev rätt fina med en liten minijulblomma i. Jag har en till, som jag hade nötter och russin till glöggen i (i ett glas förståss...).

Beskrivningen hittade jag i "Tildes hus" som finns på alla möjliga pysselbutiker. Fast då är det för mycket större korgar förståss...

strutar

Ja, jag skrev ju tidigare om att vi hade gjort julstrutar. Jag hade tänkt att de skulle hänga i granen och att vi skulle fylla dem med div. godsaker, men så blev icke fallet, jag hängde dem på ett band i trappen istället som dekoration. Väldigt enkelt barnpyssel, men klistermärkena hade lite svårt att hänga kvar på vissa ställen, det blev för mycket böj tror jag.