MInialbum

När svärmor för något år sedan fyllde jämnt, gjorde jag detta lilla dragspelsminialbum till henne.

Denna idé av album tycker jag är lite kul, för man kan låta det stå framme, eller vika ihop och förvara det.

Från förra året

Förra året till min mammas födelsedag gjorde jag detta kort från min och min brors familjer. Gräset och skaften på blommorna är garner och blommorna har jag satt på distanser för att få ett djup. Enkelt att göra, men ganska trevligt resultat (om jag får säga det själv :))

Ikväll har jag haft en riktig myskväll med barnen. Gubben har varit på konferens, så vi har huserat helt själv här hemma.
Jag ville att vi skulle ha det mysigt och komma i en lite lugn stämning, vilket dessvärre inte hör till vanligheterna på vardagarna, då barnen är så uppspelta och trötta efter dagis och skola.
För att stämningen skulle infinna sig tände jag ljus till middagen och satte på lite lugn musik. Sen bad jag barnen att göra sig i ordning för att bada, men INTE komma in i badrummet. Själv gick jag in och förberedde ett riktigt spabad. Släkte ner takbelysningen, tände ljus, lade i lite badkulor i vattnet och slog igång en klassisk skiva med vilomusik för barn som dottern fått av morfar för några år sedan. När barnen sedan knackade på dörren och de fick kliva in i badrummet, infann sig precis det lugnet jag hoppats på. Det vanliga plaskandet och tjoandet existerade inte, de satt i vattnet och bara myste - så där som jag själv vill ha det när jag badar (kommer inte ihåg när det hände senast dock...). Dessvärre behöll de inte lugnet efter de hade klivit upp, så fort de kom ut till sina rum blev det trams och flams igen tills pyjamasen var på och de satt framför tv:n. Men då hade jag fått en dos av lugn så det störde mig inte.

Barnen vinkade godnatt till morfarstjärnan på himlen som de gjort så många kvällar de senaste månaderna. Idag är det på dagen 11 månader sedan pappa lämnade oss, med stor saknad!

Pysselrum

Nu börjar mitt pysselrum likna ett pysselrum och inte en lagerlokal.

Ska bara hitta någon tid att sitta där och skapa lite också :)
Som synes finns det plats för flera...

Smyckestavlor

Mina smycken låg tidigar huller om buller, halsbanden fastnade i varandra och örhängena låg i små påsar.
Nu har jag tagit en helt vanlig korkanslagstavla och satt fast ett tyg runt. Sen har jag bara tagit vanliga nålar som jag använder att hänga på, men funderar på att byta ut dem mot några snygga krokar.

Sen de örhängen som har som en krok man hänger i örat, trasslar lätt ihop sig om de får ligga. Så jag tog en gammal fotoram, klädde baksidan med ett tyg och satte fast ett hönsnät i ramen, så det blev lite distans till baksidan. Och häpp, plats för både örhängen och lite armband:

Grattisgrejer!

När två av mina kollegor skulle få barn nästan samtidigt bestämde jag mig för att göra små lapptäcken åt dem att ligga och mysa på på golvet. Med en liten "kurragöma" detalj i form av en sol som går att plocka fram från bakom molnet.

Sen hade jag en mycket god vän som fyllde 40 och jag kunde inte vara med på hennes fest. Men jag ville ändå vara med på något sätt, så jag gjorde detta lilla kollage åt henne:

Sen har det blivit några vanliga grattiskort också:

Slalom!

I helgen var jag med jobbet till Lofsdalen och åkte skidor. Och jag kunde åka skidor - slalom alltså! Det är inte så stort att jag kunde själva tekniken, men att det funkade utan att jag fick ont i höfterna var helt underbart!! Jag grät av lycka när jag åkte, det var inte så bra för sikten, men det var så underbar känsla att känna att kroppen var med. Nu höll jag mig i de blåa backarna, det är ju dumt att utmana ödet för mycket när doktorn har sagt att det enda jag inte får göra med min nya höftled var att åka slalom... men det gör inget. I de blåa backarna kunde jag så där härligt glid åka och bara njuta av -10, klarblå himmel och perfekta snöförhållanden. UNDERBART!!!

Sen grät jag när jag åkte för att jag saknade pappa, jag har så många minnen av honom i slalombackarna att jag till och med tyckte att jag såg honom i sin gråa overall med blåa detaljer. Jag tänkte att han skulle ha älskat det föret som var. Jag tänkte på när han sjöng "Johanssons boogi woogi vals" och gungade i knäna så hela ankarliften svängde med - jag älskade att åka bredvid honom då, för det kändes lite busigt. Jag tänkte på när vi tävlade mot varandra i skistar tävlingar och jag tog guld och han bara silver. Fjällen är min pappa, det är underbart att vara i fjällen, men det var psykiskt jobbigt, han kom så nära. Saknaden är enorm!