Lägesrelaterad yrsel

Det var den diagnosen jag fick igår hos läkaren... Igår kunde jag nämligen knappt ta mig ur sängen, hela rummet snurrade och jag kallsvettades. Men jag tog mig ur sängen, ner för trappen, fick i mig lite frukost och sen, när gubben tagit med sig kidsen och lämnat boningen, lade jag mig i soffan med fjärrkontrollen i högsta hugg. Gubben ringde strax före 8 när han hade lämnat på dagis och även hunnit med utvecklingssamtal för dottern. Sen var det någon som smög sig in med en gummiklubba och tjongade den i huvudet på mig (ja, det kändes som om det var så i alla fall) så jag slocknade och sov till kvart över 11 då jag hör dottern sjunga "krokodilen i bilen" från min mobil. Jag hade satt larm för att komma ihåg att göra mankon på jobbet, det var bara det att larmet var satt på kl 11, så det tog en kvart för mig att reagera, ta mig ur soffan och stänga av.
Eftersom rummet inte hade slutat snurra än så ringde jag sjukvårdsupplysningen "kontakta din husläkare". Ok jag gjorde det "Vi har en tid åt dig 15.20" innan jag ens hunnit fråga om en tid. Det kändes så där med dessa kommentarer - de kunde lika gärna sagt "du är dödssjuk".
Hur som helst var det ju inte på tal att jag skulle sätta mig bakom ratten, det skulle kännas som om jag åkte runt i en rondell, varv på varv på varv... Så gubben fick komma hem och skjutsa mig. MEN eftersom jag fått en så sen tid och man aldrig vet hur lång tid det tar hos läkaren, var vi ju tvugna att hämta barnen först också. Det gick väl bra, men det där med bråttom existerar inte i deras värld... så det var tur att vi var ute i rätt god tid.

Fick i alla fall träffa läkaren, en jag aldrig träffat förut. Hon ingav inte mycket förtroende eller trygghet, mungiporna pekade neråt och hon var väldigt bordus i sitt sätt. När jag förklarat varför jag var där sa hon direkt "lägesrelaterad yrsel", "jaha, vad innebär det då?" "Du ska göra den här övningen varje dag, så kommer det bli bra". "Hur lång tid kan det ta då?" "Det kommer att gå över om du gör de här övningarna". "??? Jaha...". Sen undersökte hon mig, peka på näsan, stå upp armarna rakt ut osv... sen konstaterade hon ytterligar en gång att det var lägesrelaterad yrsel - som hon trodde. Men vi tar ett Hb också för säkerhets skull. Det var bra värden, så det var ju skönt. Och hon kunde konstatera ytterligare en gång att det var lägesrelaterad yrsel.

Nu har jag Googlat lite på vad "lägesrelaterad yrsel" är för något - och den första artikeln jag läste var om en tjej som fått kraftig lägesrelaterad yrsel och kräkts (det har jag sluppit i alla fall) och hon kunde inte stå på bena (det kan jag) - hon hade i alla fall infarkt i lillhjärnan och fick gå hos sjukgymnast lång tid för att lära sig gå igen.
Även lindrig lägesrelaterad yrsel KAN vara tecken på infarkt i lillhjärnan, men då brukar det vara domningar i fingrar och sluddrigt tal också. Jag kan ju inte påstå att jag INTE har känt av dessa symptom, under yrselanfallen har jag inte mycket koll på annat än att få rummet att stanna.
Lägesrelaterad yrsel kan behandlas står det, men jag har inte hittat hur. Kanske hjälper hennes övningar: sitt upp fäst blicken tills det slutar snurra, lägg dig på sidan kolla på samma punkt tills det slutar snurra, sätt dig upp igen, lägg dig åt andra hållet. Gör detta 3-5 gånger. Kanske skulle prova...

Hur som helst, idag mår jag mycket bättre. Skulle inte drömma om att sätta mig bakom ratten, så stilla står inte jorden, men jag kallsvettas inte, jag kan sitta framför datorn och jag kan röra mig utan att det känns som om jag är i lustiga huset.
Hoppas jag kan åka till jobbet imorgon, ligger lite efter där....
Nu ska jag i alla fall lägga mig i soffan och ta kommandot över fjärrkontrollen (det finns ju verkligen många kvalitetsprogram att titta på vid den här tiden...).